Vardagsliv

Det är en ny sorts vardag i mitt liv: en vardag där jag är den arbetande mamman som smyger upp ur sängen för att inte väcka man och bebis, klär på mig och går till jobbet vid sex: arbetar hela dagen och är hemma igen vid fem. Jag är väldigt glad att Edvin får lära känna och knyta an till sin pappa ordentligt, men jag är väldigt ledsen över att jag inte kan vara med honom hela dagarna. När jag kommer hem på kvällarna är han oftast trött, gnällig och ärligt talat rätt jobbig. Att då själv komma hem med all den längtan jag har burit med mig hela dagen är inte alltid lätt att balasera. Men jag har förmånen att få jobba hemma en dag i veckan, så de två dagarna i stöten är långa och svåra men inte omöjliga. Och det är fint att se hur mycket mer Edvin vill vara med sin pappa. Under en längre period har han bara velat sitta hos mig på kvällarna, nu går det nästan lika bra med pappa.

Jag trodde att det kanske skulle bli mer rutin på känslofronten att ha barn, men varje dag är jag så tacksam och så lycklig för att han finns hos oss. Han är en underbar unge: glad och busig för det mesta, men fortfarande med ett stort behov av att ha mamma eller pappa nära. Det bästa är att ha oss båda två inom en armlängds avstånd. Hans tidigare knallblå ögon har svalnat till en grönbrun nyans, troligen blir de lika hans pappa. Han ligger lite över kurvan och har en underbar, rund, go mage, två stora kinder och mysiga små armar som jag helst vill äta upp i en munsbit. Massor av ljust hår på huvudet, som ligger som en liten popfrisyr eller (när jag har vattenkammat det) som på en femtiotalspojke.

Han kryper, ställer sig upp, tar ett försiktigt och svajigt steg mellan saker och är ständigt i rörelse. Da-da-da dö-dö-daj gaj-eeeeh och nanna, nanna, bapa- bapa. Han har precis lärt sig smacka med tungan och tycker att det är så roligt när jag smackar, frustar och gör roliga ljud med munnen. Sladdar är roligt liksom alla elektriska apparater, tidningar och böcker. Men roligast är att leka med mamma och pappa.

På onsdag är det tiomånaderskontroll – att tiden kan gå så fort är över mitt förstånd. Ändå är det nästan omöjligt att tänka sig att han för bara ett tag sedan inte fanns hos oss. Vår underbara, vackra, kloka, roliga, smarta och fina son.

Annonser

8 tankar om “Vardagsliv

  1. Va roligt att läsa en uppdatering!! Så fort tiden går 😮 Låter som ni har det mysigt och kan tänka mig det är lite konstigt att gå till jobbet nu efter en längre tid hemma. Kram!

Lämna ett svar till sockernosen Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s