Jag vågade inte väga mig idag efter allt för mycket gott i helgen, men i fredags låg vågen på 98 någonting som vanligt. Jag försöker att inte stirra mig blind på siffror, men jag drar ändå en lättnadens suck varje gång jag ser att jag i stort sett ligger still. Å andra sidan vet jag inte om de tär så vanligt att man har börjat öka i vikt vid den här tiden (vecka 18 går vi in i idag) – min app säger 2-5 kilos ökning är normalt men även att ligga minus, om man till exempel har varit mycket illamående. Magen däremot ser enorm ut idag, den där svullnaden som har funnits sedan i stort sett första månaden vill inte ge sig. Jag antar att det hänger ihop med mina långsamma, låååångsamma tarmar och de problem som det för med sig…
Annars mår jag ganska bra nu. Tröttheten är mycket bättre, yrslen bara där ibland och illamåendet bara när jag är riktigt trött. Jag sover bättre också – jag vaknar visserligen en massa gånger per natt men jag kan somna om. Och fast jag springer på toaletten ofta så tycker jag att även det har mildrats en smula, framförallt på nätterna. Jag blir lätt andfådd och har svårt att få ner luften ordentligt i lungorna, och jag märker att jag har saktat ner promenadtempot, men på gymmet känns det nästan som förut. Kanske är det helt enkelt så, att kroppen sparar sig när den inte behöver brådska på?
sockernosen 
Vad skönt att du inte har gått upp något. Jag har gått upp ca 2 kg men det är ju för att jag måste äta varannan timme för att hålla illamåendet i schak. Även om det bara är en halv riskaka, en frukt eller så så är det klart att det händer något med kroppen av allt småätande. Men å andra sidan äter jag inte kräks jag hela tiden.
Vet inte om ni fått gravid 2014 av bm? Men där i stod det att vid en fullgången graviditet har man gått upp ca 10 kg. 3000-4000 g är bebisen, 1000 g är livmodern, ca 500-700 g är moderkakan, 1000 g är fostervatten, den bundna vätskan man får i kroppen väger omkring 1500 g och lika mycket till är den ökade blodmängden.
Jag tycker att det känns fantastiskt att du har lyckats bli gravid på egen väg!! Jag väger lika mycket som dig och jag har konstant dåligt samvete över att DET kan vara ett av skälen till varför mina ivf försök ej har lyckats. Jag mår sämre och sämre av den tanken. Och ändå är det så jädrans svårt att gå ner! Det är stressen, det vet jag. Tack för att jag får följa din resa, det var tomt när du gjorde din bloggpaus!
Tack för de orden! Ja, det är en väldig stress vad det gäller vikten för att bli gravid. Det är oerhört tufft att gå ner i vikt på beställning, framförallt när man redan kanske mår dåligt pga barnlöshet. Jag lyckades inte ta mig ner de där ynka kilona som jag behövde fast jag kämpade hela våren. Hur sjukt är inte det? Jag visste att jag behövde vara nere omkrign 96 för att inte överskrida 98 (där mitt 35BMI ligger), ändå var det så omöjligt! Många runt omkring förstod inte svårigheten – när jag vägde så mycket kunde det väl itne vara så svårt att gå ner lite? Men kilona satt som bly och minsta misstag ökade på igen. Och eftersom övervikten har ett direkt band till hur jag mår så blev det ju inte bättre av misslyckade på misslyckade…
Jag hoppas verkligen att du ska lyckas vid nästa försök!! Stor kram!