Från andra sidan

Igår hade vi en gammal arbetskollega/vän över på middag. Vi har inte setts så mycket senaste året och jag tänkte att vi skulle ha massor att tala om. Jag var nyfiken på hur hans liv såg ut: han blev pappa för snart ett år sedan, håller på och startar upp ett nytt företag och bygger upp ett nätverk med gamla och nya kunder inom branchen jag också har varit i.

Visst blev det en kväll fylld med prat- från honom. Han talade i stort sett oavbrutet, framförallt om sitt jobb. Han var helt ointresserad av vad vi haft för oss, och vad som väntar oss. Jag är jätteglad över att han hittat en nisch i arbetet som han trivs med, men jag önskar att han hade kunnat visa lite intresse för något annat. När han till slut hade gått och jag och A gått och lagt oss, frågade A mig fundersamt ”Har han alltid varit sådan?” ”Hurdå menar du?” ”Långsam, egocentrisk och självupptagen”. ”Ja”, svarade jag. Men det är inte riktigt så enkelt.

I mångt och mycket är det jag och A som har förändrats. När vi nu bjuder hem gäster på middag bjuder vi på vatten, inte vin. Det gör att människor visserligen blir mindre tjatiga, men mina öron blir också mindre förlåtande. Jag förstår också att det måste kännas avigt för A att lyssna på en person som talade oavbrutet om alkohol (han är sommelier) när A inte kan dricka, och vår vän har ju ingen aning om A:s problem. Kanske är det också så, att när vi tidigare har träffats har mycket av konversationen rört vårt gemensamma arbete, och då är det lättare att känns som om man talar om ngåot gemensamt. Men nu arbetar jag inte där längre, och är följdaktligen inte lika intresserad av vad som händer där. Det är över tre år sedan jag sade upp mig och de personerna jag var närmast har alla gått vidare till nya arbetsplatser.

Det är intressant att se människor, men det är också intressant att tänka på vad man själv har för roll i sitt tycke att de förändras. Oavsett vilket, kan jag inte säga att jag skulle sörja, om det dröjde lite innan nästa dejt med honom. Jag önskar honom allt gott och tycker att han är en fin människa, men det finns viktigare personer i mitt liv.